För fjärde året i rad har EU:s tre stora tillsynsmyndigheter – Esma, EBA och Eiopa – granskat hur finansbranschen sköter sin hållbarhetsrapportering. Fokus ligger på SFDR, förordningen som ska ge insyn i hur investeringar påverkar både miljö och samhälle.
På pappret är tanken enkel: investerare och konsumenter ska lätt kunna se om deras pengar bidrar till lösningar eller fortsätter driva på problemen. Men verkligheten är mer komplicerad. Årets rapport visar både framsteg och att samma gamla brister fortfarande hänger kvar.
Sverige under lupp
Finansinspektionen (FI) har granskat svenska aktörer – från pensionsbolag och försäkringsbolag till fondförvaltare. Slutsatsen är dubbel: ja, det finns vilja, men nej, det räcker inte hela vägen. De flesta försöker göra rätt, men faller på detaljnivå: tydlighet, transparens och konsekvens över tid.
Här går det snett
FI pekar ut ett antal återkommande problemområden för svenska bolag:
- Tydlighet i planerna – Klimatmål redovisas ofta utan att förklara hur de ska nås eller vilka steg som redan tagits.
- Framåtblickande mål – Långsiktiga löften blir tomma utan en konkret färdplan.
- Aktivt ägande – Påståenden om ägarengagemang saknar ofta bevis för verkliga effekter.
- Koppling till Parisavtalet – Vaga hänvisningar ersätter inte behovet av tydliga indikatorer och år-till-år-jämförelser.
- Standardmallar – EU:s färdiga mallar används bristfälligt, med luckor och obefintliga siffror som följd.
Varför spelar allt detta roll?
Det kan verka som om små brister i rapportering är oviktiga, men i praktiken är konsekvenserna stora. Tydlig hållbarhetsinformation är avgörande för att:
- Ge investerare insyn – Löften utan plan har inget värde.
- Möjliggöra jämförelser – Gemensamma rapportmallar gör att aktörer kan jämföras rättvist.
- Skydda konsumenter – Vaga uppgifter kan vilseleda sparare som vill investera hållbart.
- Säkra rättvisa villkor – De som gör verkliga ansträngningar riskerar annars att blandas ihop med de som mest levererar marknadsföring.
Samma problem, år efter år
FI ser hur bristerna återkommer gång på gång. Ambitioner uttrycks, men de följs sällan av konkreta strategier och indikatorer. Frågor som hur resultat mäts och hur arbetet följs upp efter två, fem eller tio år lämnas ofta obesvarade.
Samtidigt hårdnar kraven. EU:s regler blir striktare, konsumenterna mer medvetna och investerare mer krävande. Vackra ord räcker inte längre – de som inte levererar fakta riskerar både förtroendeförlust och myndighetsingripanden.
Slutsatsen
Rapporten visar att branschen står vid ett vägskäl. Ambitioner är inte längre tillräckliga – det krävs verkliga resultat, mätbara effekter och ärlig redovisning. För både investerare och konsumenter är frågan avgörande:
Rapporterar företagen för att checka av lagkraven – eller för att faktiskt förändra hur deras kapital påverkar världen?
Vill du att nästa steg blir en djupare analys för försäkringsbranschen, eller snarare en bredare översikt av hur EU:s hållbarhetsregler påverkar sparare och konsumenter i stort? Och ska tonen vara mer kritisk, eller mer som en praktisk guide för investerare?
